Detta är en av mina favoritbilder på mig och min mamma. Vi sitter och myser i soffan i vårt hus i Åkarp. Vi har båda två varsin brun mysdräkt på oss. Jag var ungefär 4 år.

Jag älskade min mamma så mycket! Hon var en sådan stor trygghet och kärleksfull mamma för mig. Det bästa jag visste var att hålla hennes hand när vi var ute och promenerade. Hon hade världens vackraste händer! Hon fanns alltid där för mig. Hon var den som alltid brydde sig om mig, var orolig och en riktig hönsmamma....precis som jag är idag. Vi hade våra duster när jag växte upp...precis som tonårsdöttrar och mammor har... men vi visste alltid var vi hade varandra! Hon var min bästa vän! Jag kunde berätta ALLT för henne. Och om jag inte berättade så visste hon ändå...genom att höra på min röst om det var något som var fel. Hon har alltid varit den första jag ringt till för att berätta saker och ting för. Jag är väldigt tacksam för att fått ha en sådan kärleksfull mor som hon var. Jag är även tacksam för att hon fick träffa mina två första barn, Elias och Nellie. De älskar henne så mycket och saknar henne så. Men det gör ont i hjärtat att hon inte fick träffa Benjamin. Hon fick aldrig veta att han skulle komma... fast...jag tror att hon vet på något sätt ändå. Vi klippte aldrig navelsträngen, jag och min mamma...och jag är helt övertygad om att döden inte kan klippa den heller. Hon finns där fortfarande för mig och mina kära... hon tittar till oss ibland för att se att vi sköter oss. Hon vakar över oss precis som hon gjorde i livet... Min älskade mamma. Idag är det 1 år sedan du tog ditt sista andetag. Jag förstår fortfarande inte! Det gick så snabbt... Bara någon timme innan så pratade vi i telefon. Att det skulle vara sista gången... Mamma! Jag älskar dig så mycket! Och jag vet att vi en dag kommer att träffas igen...

Med all kärlek

/Din dotter