Precis som vad rubriken låter så behöver jag en SPARK I HÄCKEN!!! Jag hinner inte blogga som jag vill, och när jag väl hinner så ORKAR JAG INTE!!! Det har varit så mkt med förkyldningar och annat sista tiden så jag vet inte vad... Nu är Benjamin sjuk IGEN:-( 39,2 i feber och vrålförkyld! Sådär 4:e förkyldningen sedan han föddes... I och med det så sover han ju inte speciellt bra. Vill inte ligga i sin säng och i min vill han amma en gång i timmen känns det som... Upp och ner upp och ner får jag dra honom. Jag=napp!!! Detta beror egentligen inte på denna förkyldningen utan det har hållit på sedan förra förkyldningen för någon vecka sedan. Han har slutat ta napp och vägrar nappflaska. Han blir rasande om jag ens försöker. Tack o lov äter han gröt så Danny kan ge honom också. Annars hade det varit kris:-(

Förra veckan opererades Nellie för hennes broskbildningar vid öronen. Hon föddes med extra skinnbitar vid öronen som de försökte ta bort redan då, men som misslyckades... Jag ville inte söva henne då utan ville avvakta tills hon blev större. Hon var jätteduktig! Men när hon låg där så var hon så liten så liten så... ville bara hålla om henne. Min lilla flicka!

Förresten, jag har nu börjat med LCHF:-) Min granne Emelie har introducerat mig och nu är jag fast! Så mkt godare allting är nu. Det är gott med fett får jag säga. Krämigt och gott!!! och min mage är inte så bullig längre nu när jag skippat kolhydrater helt. All pasta, potatis, ris, bröd, frukt, "grönsaker under jorden"...läsk, godis, kakor...A big no no!!! Jag är inte hungrig mellan måltiderna och är jag sugen på något godis så blir det nötter... typ macamdamis eller vad det heter. Men annars en ostskiva med en oliv är också yammi. Mitt mål är att gå ner i vikt givetvis. Men att göra det på ett sunt sätt. Jag ska även motionera genom promenader och hemmazumba. Jag är peppad till tusen iallafall!

Så nu ska jag sparka mig i häcken för att tömma diskmaskinen och plocka fram kläder inför morgondagen.

Nattinatti...

Jodå! Idag lyckades Benjamin som är väldigt slemmig och hostig FORTFARANDE, kräka ner hela mig, golv och sig själv... En fullpoäng verkligen!!! Är inte kräksjuk utan bara slemmig och det ville helt enkelt upp;-) Danny är också sjuk och eländig. Han hostar så han nästan kräks... Är det en epedemi tro? Själv är jag bättre*pepparpeppar*

Jag ska fixa tackkort till alla som var med på Benjamins namngivningsfest! Ska försökta göra klart denna veckan... men med alla baskilusker här hemma och jag har verkligen inte varit kry, så har det helt enkelt blivit försenat. Men det kommer;-)

Ikväll är det simning för Elias. Han är på sluttampen nu...och har klarat alla delmoment som de gjort hittills. Han är så duktig min lille grabb:-) Hmmm...funderar vad jag ska ta på mig bara... då det är säkert 50 grader där inne... Tänk vilken chock det är när man sedan kommer ut i det kalla...

Farsdag idag! Jag tänker på min pappa ofta, men idag har jag tänkt på honom ännu mer... Fast det är 5½ år sedan han somnade in så känns det som igår jag träffade honom. När jag blundar och tänker så känns det som om han sitter brevid mig. Jag kan riktigt föreställa mig hur det skulle vara om han gjorde det på riktigt... Hans röst när han sade med sin norrländska stämma -"Rose-Marie, jag älskar dig... glöm aldrig det" Detta var ord han sa när vi hade varit i luven på varandra och när vi skulle säga förlåt... Dessa ord har lixom etsat sig fast hos mig. Det är kanske det som är meningen... Min pappa hette Henrik, vars andranamn mina pojkar har fått. Han var född och uppväxt i Kramfors i Norrland. Han träffade min mamma när han var ca 43 och hon var 11 år yngre än honom. De gifte sig efter 6 månader. Så där ligger jag och Danny i lä;-) De ville gärna ha ett barn. Min mamma hade två töser sedan tidigare men pappa hade inga barn. Doktorn sade dock...Nej, Henrik, du kan inte få barn...eller det är väldigt små chanser iallafall... De slutade att kämpa och VIPS så blev mamma gravid. Min pappas första ord när han såg mig var, -"Titta, hon har blå ögon, och hon ska heta Rose-Marie". Båda mina föräldrar har alltid varit väldigt omtänksamma och "hönsiga". Min pappa körde mig överallt, och kom och hämtade mig efter diskoteken när jag var i tonåren. Han ville INTE att jag skulle ta mig hem själv. Så han kom till (oftast Lommadiskot), och hämtade upp mig och mina tjejkompisar... så vi skulle komma hem säkert. Fast han skulle upp tidigt och jobba sen... Han var rädd om mig! Han blev väldigt sjuk! Multisjuk som läkaren sade. Han kunde knappt gå och satt i rullstol till slut. Men hans dröm var att följa mig fram när jag gifte mig. Jag trodde det inte skulle gå...men han kämpade på. Han följde mig fram till Danny, jobbigt var det för honom men hans dröm blev uppfylld. 3 dagar efter vårt bröllop var jag nära att förlora honom... men han var inte redo än. Han ville ju fortsätta och leva... och träffa sitt första barnbarn som vi då planerade... OCH det fick han. När Elias var 9 månader så orkade inte pappas kropp mer... Jag var vid hans sida, höll hans hand när han somnade in. 3 månader senare blev jag gravid med Nellie. Oplanerat. En ängel lämnar och en kommer... Konstigt kan man tänka. Men likadant var det nu när min mamma dog för 1 år sedan. En ängel lämnar...och en kommer... Benjamin.  Satt och tittade på lite gamla foton som jag tänkte dela med mig av... lite sentimental som jag är idag;-)

Jag och mina föräldrar

Jag och min älskling Smulan

...

Jepp, faktiskt så har jag gått i skolan idag...;-) har varit med Elias i hans skola idag för att se vad de gör om dagarna! Väldigt roligt faktiskt! Så duktig min son är;-) Han var så STOLT för att jag var där och det värmde så i hjärtat att se det... Först så hade de LÄSLANDET sedan GYMNASTIK. Sedan lunch...sedan gick vi hem. Elias fick sluta tidigt idag och följde mig hem för att sedan hämta Nellie. Snälla farmor Anita var hemma och passade Benjamin under hela förmiddagen. Skönt, att slippa dra ut honom då han är så snorig...

Själv har jag varit snorig sedan förra helgen. Förra helgen kände jag mig febrig och som om något skulle "bryta ut" men sedan lade det sig igen...för att nu igen bli likadant! Tycker det är bättre om det bryter ut så att jag kan bli frisk helt och hållet... eller hur?

Förra veckan - vecka 44 var vi i Stockholm hela familjen och hälsade på min morbror med familj. Det var jättetrevligt! Vi körde upp med bil!!! och barnen var jätteduktiga!!! Vi hann gå på Skansen, Nationalmuseet, Farsta och Gamla stan, med slottet... Skönt att komma iväg på en sådan utflykt för att sen få komma hem. Borta bra! men hemma bäst... Måste erkänna att när man har varit i en sådan storstad som Stockholm så blir man väldigt nöjd över Malmö. Den är lite minde stressig måste jag säga. OCH för mig är det bara att ta 1:an så är jag i stan. I Stockholm måste man åka tunnelbana, en tunnelbana till och sedan bytte vi igen ibland... håller nog inte reda på ordningen. Men hade jag inte haft vagn så hade det nog inte varit lika stressigt... Men det var skönt att få komma iväg med familjen. Nu lär det dröja innan vi åker iväg... hoppas på en solsemester nästa år!;-)

Ikväll ska vi ha lite Mårten (kyckling) middag;-) Ska göra något lite extra för oss ikväll ....IGEN! För igår så firade vi Dannys födelsedag! Vi åt middag, glasstårta och sedan fick han lite presenter. Bl a biljetter till Melodifestivalen på malmös arena 2012. Givetvis så följer jag ju med...hihi Vi har fått väldigt bra platser och det skall bli såååå kul:-) Eftersom Danny är väldigt svår att handla till (kräsen man) så är sådana presenter väldigt bra...